Är det okej för dig att säga vad jag ska väga?

Hur jag ska se ut och vad jag gör med min kropp?

Det här är min viktnedgång och mitt val.

Innan ni öppnar käften om mina 25 kg. Så tänk er för!
För ni vet inte vad jag har för gener,

vad jag lider av eller vad jag väger!

Citat från en person: Men Amanda, nu har du gått ner 9,5 kilo.

Det räcker väl nu?

Citat från en person: Men du har ju alltid sett ut så där, du kommer inte vara gamla vanliga Amanda!

Citat från en person: Men Amanda 25 kilo är inte det lite mycket?

Till er alla som tycker och tänker så mycket.

Det är okej att ni alltid varit smal och slank,

men det är alltså inte okej att unna en annan människa ett sunt och bra liv?
Och jag vet att jag alltid varit tjock, det är inget nytt för mig.
Men varför inte peppa mig och säga att jag gör någonting bra?
Och nej, 25 Kilo för mig är inte mycket.
Ni vet inte vad jag väger!
Så hur kan ni ens kläcka ur er att det är mycket, för mig?

Jag är vuxen nog för att besluta mina egna val.
Jag är inte omyndighetsförklarad,

det vill säga: JAG GÖR EXAKT VAD JAG VILL!

Var bara tvungen att dra in en till liten fundering.

Det handlar om vårat bredband, som försvinner imorgon.
För att Östersundsbostäder är så jävla kass.

Jag blir så jävla irreterad. Hade de varit normal,

hade de fixat allt med en gång. Istället för att massor av folk

ska stå utan internet. Kommer inte kunna blogg, betala räkningar mm.

Visst jag kan åka hem till någon, men hur roligt är det?

Pussilipuss.

Fundering kring härmapor.

Just det, såna personer som bara önskar att de var någon annan. 

Som tar saker ifrån andras bloggar (bilder bla)

eller gör samma saker som en annan person.
Bara för att passa in och försöker göra sig till.

Varför vill man likna en annan människa?
Har man inget eget liv och egna ambitioner, tankar, idéer?

Börjar bli jävligt irreterad på detta, tänker inte nämna något namn.

Men tänk över på vad du gör och inte gör.

För snart blir jag galen och jag vet inte hur jag ska hantera detta.

Tack på förhand.

Pussilipuss

Hörde en liten rolig sak idag på skolan.

Att folk tycker att tjejerna (frisörerna) på John Bauer skolan,

inräknad med mig själv är snobbiga.

Det var det töntigaste jag hört på länge.

Bara för att tjejerna bryr sig om sitt utseende,

vilket jag tycker är en självklarhet för alla som vill må bra.

Tycker jag inte man ska komma med förutfattade meningar.

För jag vet att alla som känner oss, vet att vi inte är snobbiga.

Och ni som tror att vi är det, kan väl komma fram och prata med iaf mig.

Så kommer ni inse att jag är allt annat än snobbig.

Puss på er.

Idag efter träningen stressade jag sönder mig.

För att hinna träffa en "chef".

Om man kan kalla det en för chef.
En chef enligt mig, håller sina tider,

sköter allt och inget, fixar pappar mm.

Tillbaka till ämnen.

Jag skynda mig och kom in på pricken, kollar på hennes dörr.

Som det står: Är på möte i Rådhuset, hela dagen.

Wtf, jag och hon som kommer överens om en tid.

En tid är alltid en tid och den håller man!

Hur kan man göra så?

Jag tolererar inte att hon kommer och säger att hon glömde.
Hon sket helt enkelt i det, för jag var inte lika viktig.

Det minsta hon kunde gjort, var väl att slå en signal och ändra tiden?

Så jävla jobbigt kan det inte vara.

Jag orkar seriöst inte planera min kalender efter henne,

men när jag väl gör det så fucka hon upp det! Blir så jävla tok less.

En stor diss till alla chefer, som inte sköter sitt jobb snyggt.

När jag går in på aftonbladet och ser en artikel om "brats".

Eller "livsnjutare" som dom kallar sig själv, tappar jag hakan.

Livsnjutarna, bratsen, töntarna är just ni i Båstad.

Det kallas "Stockholmsveckan" som forsätter i Visby -

och för dem som har riktigt gott om pengar i Saint Tropes eller Ibiza.

Bokar man bord någonstans går det på 40 000 Kronor och uppåt.

Från menyerna kan man se. Champagne,

billigaste 975 kronor och det dyraste 165 000.

Jag blir nästan förbannad, hur kan man vara så stor på sig?

Hur man kan beställa ett bord och betalla 40 000 kronor.
Eller beställa in en champagne för 165 000 kronor?

Och inte bara det, att dom sprutar ut all champagne.
Dom har nu också börjat vaska skiten.

Det innebär attt man beställer in ett par flaskor champagne,

sedan ber man bartendern hälla ut den ena medan man

dricker upp den andra. Seriöst, hur normalt låter det?
Och vi ska inte tala om hur dem klär sig.

Varannan person bär Ralph Laurens stora hästlogo på sin pikétröja eller skjorta. Shortsen är färgglada, håret bakåtstruket. Stora solglasögon täcker ansiktets övre hälft. Är det snyggt, enligt mig verkligen inte.

Dom är stora nollar som inte lyft ett finger i hela sitt liv.

Glider om kring på mamma och pappas pengar.
Fattar inte innebörden med ordet ekonomi.

En annan medel svensson, måste slita för varenda krona.
Och skulle jag få chansen att dricka en champagne för 165 000 kronor,

även fast jag hatar det. Skulle jag suga upp det som en svamp.

Och vad är problemet med bakåtstruket hår,

har killarna aldrig hört talas om frisör?

Eller har dom inte råd med det, eftersom dom spenderar

alla sina pengar på bord, champagne och andra korkade saker?

En sak är säkert, dom är helt bakom flötet.
Enligt mig är dom stora töntar som inte vet ett skit om det verkliga livet.
Väx upp och inse vad livet handlar om.

That´s it. Kom tillbaka när ni har någonting innan för pannbenet.

För just nu är ni feta jävla losers som aldrig kommer bli annat än glidare.

Idag har jag en fundering kring kungafamiljen.

Jag har gått runt länge och stört mig på att vi svenska medborgare,

ska slita och dra in pengar. Som vi sedan ger bort (skattar) till kungafamiljen.

Vi ger bort pengar till dom, som dom sedan använder till exempel deras jävla bröllop. Är det verkligen meningen att jag ska slita arslet av mig, ge bort pengar till dom som inte gör någonting? Eller vadå, visar Sverige fint utåt.
Puhh, sätt mig i den positionen och jag lovar er alla jag ska inte ta en krona av er.

Vad är det som är så himla bra med kungafamiljen?
Snälla kan någon förklara det för mig, för jag fattar det inte?
Puss/Amanda

Funderar och funderingen, tänker mig för och undrar om det verkligen är en fundering. Eller om det är för personligt?

Ajja, det är min blogg och det är som min dagbok. Så vi kör på!

Min fundering är iaf om alla mina olika beroenden.
Om ett beroende slutar börjar ett annat!

Vissa grejer kan först vara en tvångstanke som övergår till ett beroende!

Det kan vara as konstiga saker som att, det måste vara ett jämn tal när vi höjer volymen i bilen, till att jag snusar, till att jag överdoserar med te!
Men varför kan jag inte få en släng av träningsberoende, städberoende eller nått annat liknande som skulle ha stor framgång i mitt liv?
Jag har funderat och kanske är det lika bra att skita i alla beroenden.
Att bara sluta, men då tänker jag för mig själv! Varför ska inte jag få unna mig ?
Är det rätt eller fel tänkt? Det är dagens fundering!

Puss/amanda